2. Att skapa ett gemensamt språk via jobbprofiler

Jobbprofilen anger detaljerna kring en anställds arbetsplikter. Detta användbara verktyg ger en god förklaring till komponenterna av ett jobb och vad företagen efterfrågar specifikt när de har lediga tjänster. Företag kan använda det för att rekrytera, utlysa jobb och bistå arbetssökande med tydliga parametrar. För anställda är det en lättutvecklad metod för att identifiera nyckelkomponenterna av deras jobb.

Utifrån VET-skolors perspektiv finns det ett behov av klara och väldefinierade standarder som specificerar anställningskrav. Yrkesutbildning bedöms utifrån i vilken omfattning den uppnår goda resultat för lärlingar och utexaminerade på arbetsmarknaden. Därför är det främst sektorns uppgift att förse VET-skolor med välspecificerade yrkesprofiler som ett kriterium för deras program och framförallt för deras studenters prestationer på deras praktikplatser i de tidiga faserna i deras yrkesliv.

Jobbprofilen utvecklas bäst av ett lag bestående av arbetsgivare, som förstår organisationens behov, tillsammans med VET-skolor, som kan skapa utkast till profiler att diskutera med sektorn.

JOBBPROFILENS VIKTIGASTE KOMPONENTER

Jobbprofiler innehåller en överblick över:

  • Arbetsuppgifter och ansvar, med information gällande arbetsmiljön och verksamheterna som anställda kommer att exponeras för på en daglig basis.
  • Erfarenhet som krävs för att göra jobbet
  • Kvalifikationer och färdigheter som är nödvändiga för att utföra jobbet: tekniska och yrkesmässiga kunskaper, förmågor och deras förväntade nivåer av yrkesinnehåll
  • Utbildning och meriter som krävs
  • De fysiska kraven på arbetet och den omgivande arbetsmiljön
  • Rapportering av arbetsuppgifter
  • Information om lönegrad

I organisatoriska roller är det möjligt att identifiera två distinkta och fundamentala förväntningar: -Syftesförväntningar: orsaken till varför en roll existerar i organisationen  -Profilförväntningar: egenskaperna (jobbprofil) uttryckta i kompetens (kunskaper och förmågor) som rollen måste ha för att uppnå de förväntade prestationsresultaten.

VARFÖR JOBBPROFILER?

Arbetsbeskrivningar är generellt sett tillämpade på lönebedömningar och för att klargöra vad en anställd förväntas göra (arbetsuppgifter) i sitt arbete, vilket ansvar han/hon kommer att ha och nivån av auktoritet (t.ex. över andra). Dock tenderar små och medelstora företag (SMEs) att producera yrkesbeskrivningar mer sällan än större företag. Vissa använder dem aldrig.

Det pågår en förändring i nuvarande praxis mot kompetenser och utveckling: inte bara av de anställda (utveckling av mänskliga resurser, vilket är processen att hjälpa anställda att fortsätta växa och utveckla sina färdigheter) utan också av jobbet i sig (”jobbskärande”, även känt som jobbanpassning eller anpassad anställning, används för att analysera arbetsuppgifter i en yrkesroll och byta ut ett arbetsmoment för att få ut det mesta av individuella färdigheter). Inte desto mindre görs sällan kopplingen till utformning av VET. Arbete och VET är olika och kan uppta separata världar. QSE-VET-projektets fokus är att länka samman de två världarna med en speciell typ av arbetsbeskrivning, en som ger fler detaljer, mer transparens och relevans, framförallt gällande kunskaper, färdigheter och kompetenser. Den strävar efter att utveckla ett gemensamt språk som är igenkännligt av alla intressenter: arbetsgivarna och deras anställda (gällande intervjuer för arbetsbedömning) och VET-leverantörer och deras studenter. 

Arbetsmarknaden är ansvarig för att definiera standarden för yrkesskickligheten som krävs och som ska förmedlas av VET-leverantörerna. Arbetsbeskrivningen är (det rörliga) målet för yrkesutbildning (VET). VET-relevans fastställs genom att uppfylla de standarder som har utarbetats av sektorn. Utbildningsleverantörer kan endast hållas ansvariga av sektorn för kvaliteten på prestationer och resultat om den önskvärda yrkesskickligheten är definierad på ett tydligt och mätbart sätt. VET-leverantörers roll är att bemöta detta och ge sitt stöd till det. Därför är det viktigt att ha ett gemensamt språk och att tillämpa det på ett konsekvent (standardiserat) och effektivt sätt på alla berörda yrken. Ett gemensamt språk för utbildningsvärlden och anställningsvärlden skapar en koppling där VET-leverantörer kan referera till det för att beskriva inlärningsresultaten av deras läroplaner, för att förutspå framtida kompetensbehov och för att bättre förstå trender på arbetsmarknaden.

Vidare hjälper ett gemensamt språk för människor och jobb människor att hitta jobbet som bäst motsvarar deras färdigheter.

Relevansen av VET för arbetskraft utifrån EQAVET 6-perspektivet är beroende av både arbetsgivares och anställdas tillfredsställelse över den yrkeskompetens som har förvärvats genom VET-programmet. Med andra ord: VET-resultat borde uppfylla anställningskraven som är fastställda av efterfrågan på arbetskraft. Men i den utsträckning som arbetsprofiler är gjorda och använda av företag, ger de knappast uttryck för (nivån av) kunskaper, färdigheter och kompetenser som ett användbart mål för yrkeskvalifikationer och VET-läroplaner.

Yrkesprofilerna som behövs för att stödja dialogen och samarbetet mellan VET och arbetskraft måste:

  1. Skapa transparens, erkännande och detaljer för en tydlig arbetsbeskrivning, bedömning och klassificering av iVET-program.
  2. Överbrygga kommunikationsklyftan mellan utbildning och arbete
  3. Matcha (online) människor med jobb
  4. Stödja mobilitet
  5. Möjliggöra utbildning i övergången till inlärningsresultat
  6. Stödja kompetens och statistik

HUR UTFORMAR MAN JOBBPROFILER?

Identifiera och klassificera färdigheter, kompetenser, kvalifikationer och yrken som är relevanta för den europeiska arbetsmarknaden och för utbildning.

Arbetsgivare tenderar att inrikta sig på arbetsuppgifter som ska utföras, auktoriseringar och ansvar, medan VET-leverantörer tenderar att fokusera på kunskaper och färdigheter (och/eller kompetenser) som ska förvärvas. Att förse VET-skolor med väldefinierade standarder för anställningskrav är ett måste och arbetsprofilen borde kombinera båda synsätten.

Först och främst är det nödvändigt att upprätta en givande dialog mellan de två världarna och hitta ett gemensamt språk: sektorer borde förse VET-skolor med tydliga yrkesprofiler, och VET-skolor kan delta i diskussionen med sektorn och producera utkast till profiler.

Företag använder olika ord för att beskriva ett och samma jobb. Att eftersträva sammanhang i språket i arbetsbeskrivningar innebär att göra yrkesskicklighet transparent och yrken ömsesidigt jämförbara. För detta syfte standardiserar vi beskrivningen av de uppsättningar arbetsuppgifter och yrkesförmågor som ska användas i arbetsbeskrivningar, samt skalorna för kompetensnivåer: en lista med arbetsuppgifter att utföra och en lista med yrkesförmågor att ha. På det här sättet är jobb definierade inom en gemensam domän och företag kan utarbeta sina egna yrkesprofiler genom att använda samma komponenter och utgå från samma jobbexempel. Utöver uppgifts- och kompetensprofiler beskrivs yrken också i karakteriseringar och matchas med relevanta VET-program som finns tillgängliga.

Sammanfattningsvis innehåller sammanställningen av en omfattande arbetsprofil:

  • II.A En allmän karakteristiska
  • II.B Arbetsuppgifter
  • II.C Förmågor (baserade på en gemensam lista för det berörda yrkesområdet)
  • II.D Överblick över de motsvarande VET-programmen

Beskrivningen av den här typen av information kan baseras på olika källor, såsom:

  • Tjänsteutlysningar
  • Arbetsbeskrivningar
  • Kollektivavtalens rangordning av jobb (för lönegrader)
  • befintliga kvalifikationer, osv.
  • Inspirerande källor såsom 0*Net och ESCO

AVGÖRANDE VILLKOR

Den gemensamma nämnaren för omfattningen av faktorer kan verka begränsande för företag, som borde vara fria att utforma sina egna arbetsprofiler med bredare faktorer. Vidare skulle valideringen av innehållet av olika företag kunna vara svår på grund av variationerna i dess grad och karaktär.

Alternativet, och en mer användbar lösning för att utforma en slutgiltig arbetsbeskrivning, är att skapa en yrkesprofil som hjälper till att underlätta dialogen mellan iVET-leverantörer och arbetsgivare/arbetsmarknaden, och som framförallt speglar anställningskrav och studenters prestationer.